Det kändes som att jag hamnade på ruta ett. Innan jag opererade mig och mådde så fruktansvärt dåligt. Då jag var ledsen konstant över skitsaker. Jag försöker att tänka att "det här är också en skitsak" bara det att jag är opererad och ska ta saken bättre. Nej, för mig är det ingen skitsak. Att du inte förstår det gör så jävla ont i mig. Att du inte förstår hur illa du gör mig med dina ord. Jag orkar inte