...
Det är sjukt hur allting alltid bara faller isär, allt jag lyckas bygga upp faller. Jag kan inte vara ensam, jag är sällskapssjuk samtidigt som jag så jävla gärna vill vara själv. Jag har insett nu att jag ska inte vara ensam, jag tänker för mycket. Minsta lilla grej och jag ramlar ihop. När min lillebror som vanligt säger sina roliga kommentarer till mig är det inte roligt längre, jag blir inte arg, jag blir ledsen.
Jag måste lära mig något sätt att ta ut min ilska på, jag kokar så mycket att tårarna flyger ut. Hur ska jag göra? Ska jag börja slåss? Börja på boxning? Jag måste få ur mig allting jag funderar på. Mina problem är såå små, men i mitt huvud ser dom så stora ut att jag börjar fundera på varför jag lever. Vad lever jag för? Jag vill inte må såhär, jag vill vara en normal person igen. Vad har jag gjort för att förtjäna det här?
jag behöver någon som älskar mig, som kan visa det. Snart orkar jag inte mer, jag bryter ihop mer och mer för varje dag som går. Jag ser mig själv numera som ett psykfall, är det rätt? Jag är 17 år, jag vill gärna hinna vara med om min 18 års dag innan det går överstyr.
Jag måste lära mig något sätt att ta ut min ilska på, jag kokar så mycket att tårarna flyger ut. Hur ska jag göra? Ska jag börja slåss? Börja på boxning? Jag måste få ur mig allting jag funderar på. Mina problem är såå små, men i mitt huvud ser dom så stora ut att jag börjar fundera på varför jag lever. Vad lever jag för? Jag vill inte må såhär, jag vill vara en normal person igen. Vad har jag gjort för att förtjäna det här?
jag behöver någon som älskar mig, som kan visa det. Snart orkar jag inte mer, jag bryter ihop mer och mer för varje dag som går. Jag ser mig själv numera som ett psykfall, är det rätt? Jag är 17 år, jag vill gärna hinna vara med om min 18 års dag innan det går överstyr.
Kommentarer
J
du har mitt nummer, ring när som helst om vad som helst <33
Trackback
