...
Jag hade precis lagt ifrån mig datorn och krypit ner under täcket för att återfå värmen i kroppen, men satte mig snabbt upp igen och satte igång datorn. Jag känner att jag behöver skriva av mig. Inte nog med att medicinerna ger mig hjärtklappning som gör att hela jag hoppar upp och ner, utan jag har en förjävla hosta som går mig på nerverna. Köpte en hostmedicin idag, synd bara att det räckte med att lukta på den. Jag hostar hellre ihjäl mig, det är en sak som är säker.
Jag funderar för mycket när jag ska sova. Det brukar inte vara så farligt när jag är med någon, som nu, nu är jag med Emma, men ändå satte hjärnan igång på högvarv och inte alls ville sova.
Jag vet inte vad det är som besvärar mig. Jag antar att det som gör mest ont är hur allting går snett i mitt liv. Jag ser hur skolan bara brinner upp framför mina fötter. Jag vill aldrig mer sätta min fot där igen, det gör ont att gå dit. Det är inte ens jobbigt, knappt ansträngande, men jag vill inte. Jag har redan bestämt mig, och när jag gjort det kan jag inte ändra mig. Kan kan jag säkert, men viljan är inte tillräcklig.
Jag började tänka på en sak. Kärleken betyder så mycket för mig. Det är det finaste jag vet. Men för ett tag sen skrev en gammal kärlek till mig som heter Aron och frågade "går kärleken fortfarande åt helvete för dig?". Svar Ja. Det gör den. Jag vet inte om det är jag som sabbar allt eller om det är menat att det inte ska gå bra för mig. Jag har hittat så fina killar som jag bara kastat iväg. Jag sumpar allt alldeles för lätt. Samtidigt vet jag att mina depressioner kommer inte upphöra så länge jag inte känner mig tillräckligt älskad. Mina fina vänner gör så mycket för mig, dom ställer alltid upp, och egentligen borde det räcka. Det är jag som aldrig blir riktigt nöjd.
Jag tänkte att min semester till Dalarna skulle vara rehab för mig. Det är det också, eller det har rättare sagt varit, tills nu. Jag försöker verkligen, men det syns inte. Det är bara jag som ser att jag försöker bättra mig, och det räcker tyvärr inte. Jag önskar att jag var tillräcklig till alla och att jag kunde vara en bra människa på heltid. Förlåt.
Kommentarer
jennifer
hjärtat, du är en bra människa, du hade inte haft dina vänner om du inte var det.
Allt kan inte gå på räls hela tiden.
Finns här,
Kärlek till dig, när ni kommer hem ska du allt få en kram.
J
Jag håller med Jennifer! you are the worlds greatest! <3
tilde
det är såna som ni som gör mina dagar bättre. tack mina älsklingar<3
Trackback
