tack!

Angående inlägget under vill jag tacka min mamma, som hela tiden visste vad det handlade om, men inte visste hur hon kunde hjälpa mig. Jag vill även tacka dom vänner som fanns där för mig under den jobbigaste tiden. Vissa svek och vissa stod kvar. Min äldsta storebror och hans tjej var stora stöd till mig under tiden också. Visade deras tanke och hjälpte mig in på rätt spår. Iallafall en bra bit på vägen.

Som jag sa var det ingen som kunde tänka sig in i min situation. Ingen förstod. Det har jag förståelse för.

En som utmärkt sig speciellt är en fd nära vän till mig sen 13 år tillbaka. Hon sa till mig att jag i princip borde vara tacksam för den hjälp jag fått.
Jag vet att jag inte behöver idioter i mitt liv. Jag klarar mig med dom fina vänner jag har.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0