"Undra hur det känns att förstöra någons liv. Jag vet bara hur det känns att få det förstört".

Det var den första och enda meningen jag började den här fruktansvärda händelsen med. Jag fann inga andra ord. Det hatet jag kände mot den här människan gick inte att förklara och än idag går det inte. Jag tänkte börja berätta min historia om vad som hände mig i mars 2011. Jag har inte velat nämna något om det innan, men nu känner jag att jag inte har något att förlora på det längre.

Jag träffade en tjej vid namn J någon/några månader innan mars 2011. Jag träffade henne genom min vän Malin och tyckte att hon var det bästa som hänt mig. Vi delade allt, trodde jag, nu i efterhand när jag tänker tillbaka på den tiden förstår jag att det var mina saker, mina pengar, vi delade på. Det gjorde mig inte så mycket, vi var ju vänner och vänner kan låna kläder osv av varandra.
Vi åkte till Gotland där någonstans för att träffa min vän Fanny och även för att följa med Musse och Leo och stötta dom när dom var dj:s på en nattklubb där. J hade inga pengar, och kunde inte fixa några. Jag hade inte fått någon lön än så jag lyckades låna 2000 kr av en fd killkompis för att vi skulle kunna åka. Packningen vi hade med oss var en bag full av mina kläder. Hon tyckte att vi skulle dela kläder. Hemma hos mig på morgonen tryckte hon ner lite saker hon tyckte vi skulle ha med och även min mammas ansiktskräm(?) hade hon pressat ner, fast i sin egen handväska. Vi var ju som sagt vänner, så jag hade inget emot att vi delade pengar och kläder.
Det var bara en liten detalj av det J gjorde. Vill att ni ska få en bild av hur allt började.

Iallafall! I mars 2011 gick hon runt och berättade hur mycket hon ville ha ett abonnemang och en iPhone. Hon berättade att hon inte kan ta ett eget för att hon har kronofogden på sig efter hon prenumererat på en tidning hennes mamma inte hade betalat. Hennes pappa har cancer och lever på övertid, det är något jag fick höra dagligen och mycket av våra liv styrdes av hans cancer. Vi kunde aldrig vara hemma hos henne, för han mådde dåligt, hon kunde ytterst sällan fråga honom om pengar, för han mådde dåligt. Hon var ofta tvungen att sova hos mig, för att han mådde dåligt. Han brukade ligga inne på en klinik vid namn Vidar kliniken, men inte ens då kunde vi vara hos henne. Inte ens hennes pojkvän fick vara där. För honom ljög hon och sa att hennes pappa mådde dåligt i princip varje dag, vilket han inte gjorde. Jag hälsade på honom en gång, jättetrevlig!
Tillbaka till ämnet. Jag, mot alla odds, gick med på att teckna det där abonnemanget till henne. Jag litade på henne, jag hade träffat hennes föräldrar, jag visste var hon bodde, och ja, det fanns egentligen ingenting som sa emot mig, förutom mina smarta hjärnceller som sa att det inte var bra. Hon fick sin telefon och sitt abonnemang. Vi skildes åt och jag gick hem till Sara där även Mirelle var och fick en utskällning för vad jag gjort. Jag förstod det ju själv men blundade för det.
Efter det hände inget speciellt, vi fortsatte träffas ibland, pratade lite då och då.

I augusti 2011 sitter jag på bussen påväg hem från jobbet och får ett sms av min pappas fru Åsa där det står "du måste komma hem på en gång. Vi behöver prata". Det gick en ilning genom hela kroppen. Jag var så rädd att jag ville sjunka genom jorden. Vad hade jag gjort?!
Jag kom hem och Åsa och pappa står i hallen och ser typ.. Ledsna ut. Åsa berättar för mig att kronofogden varit hemma hos oss och sökt mig, och frågar om jag har någon aning om varför. Jag sa nej och hon bad mig gå upp i mitt rum och leta upp alla mina räkningar och se om jag missat någon, så vi kunde lösa det. Påväg upp i trappan slog det mig. Som en jävla käftsmäll i ansiktet. J!
Jag ringde upp kronofogden på en gång och min kontaktperson berättade att det var en faktura från telenor på ca 3500 kr som inte var betald. Jag förklarade hur läget så ut och tänkte att "bra, då betalar jag den, så är det över sen.". Vi la på och allt brast. Det kändes som att allt jag någonsin byggt upp rasade. Jag slängde alla papper på golvet, rev sönder dom, skrek och skadade mig själv. Nämnvärt är kanske att jag själv suttit i nästan samma situation precis innan, då jag inte haft pengar till att betala mina abonnemang, hade ca 6 st. Som jag precis lyckats styra upp och sluppit kronofogden.
Jag skrev statusen på Facebook "undra hur de känns att förstöra någons liv. Jag vet bara hur det känns att få det förstört". Jag ringde upp J och skrek på henne, förklarade var som hade hänt och hon ljuger mig rakt upp i ansiktet och säger att hon har betalat alla räkningar och att kronofogden har gjort fel. Jag lugnade ner mig och gick ner till pappa och Åsa. Berättade hur mycket summan var på och Åsa betalade den åt mig.

I det läget kände jag att jag var fri, äntligen var helvetet över. Helvetet hade inte ens börjat.

Dagen efter satt jag på jobbet och funderade en del över det här och kom rätt snabbt på att om kronofogden hade fått in ett ärende om EN räkning, varför skulle alla andra dessa sex månader vara betalda?
Eftersom att abonnemanget stod i mitt namn kunde jag ringa runt till telenor, inkasso och kronofogden och kolla hur läget låg till. Första samtalet var till telenor där jag lät helt dum i huvudet när jag fick fråga "har jag några obetalda räkningar?". Det visade sig att det var SEX stycket obetalda. Alltså varenda månadsfaktura sen abonnemanget startades. Dem hade skickat vidare fyra av dom obetalda till inkasso och inkasso hade skickat vidare två stycken till kronofogden. Då visste jag vad jag hade att vänta mig. Ett till besök av kronofogden inom kort och inkasso var sekunder ifrån att skicka vidare fler.
Jag åkte hem direkt efter jobbet och pratade med pappa och Åsa igen. Berättade hur situationen såg ut. Självklart fick jag höra en del om hur dum jag varit, hur mycket jag kommer ångra det här osv, men det som räddade mitt liv den dagen, den var Åsa. Åsa gjorde något jag aldrig kunnat tänka mig. Hon betalade SAMTLIGA fakturor och jag kände än en gång, nu är det över!

Det var bara det att j's abonnemang stängdes av under tiden och när ärendet ligger hos inkasso eller kronofogden är abonnemanget pausat. Det betyder att när allt nu var betalt kom ett till gäng räkningar.
Hon hade dessutom använt abonnemanget som om det vore en leksak.

Hon börjat erkänna lite. Säger att hon "kan ha missat någon räkning" även fast jag säger att jag pratat med dom och har fått all information. Åsa ville ha tillbaka sina pengar av J så vi påbörjade en delbetalning på 2000 kr i månaden till Åsas konto. J betalade en månad, sen såg vi inte skymten av henne eller några pengar. Därför fick jag börja betala de 2000 kronorna istället. Åsa hade ju ändå räddat mig ur allt.

Veckorna gick och J blev allt svårare att få tag på. Hon hade ofta telefonen avstängd.
Jag fick tag på en henne för att lyckas stämma en träff där jag kunde få iphonen och abonnemanget. Förvånansvärt nog stod hon där den dagen och lämnade telefonen, abonnemanget hade hon dock "tappat bort".
När det gått över tiden med betalningen så många gånger bestämde jag mig för att ta hjälp av någon. Jag ringde runt till kommunen, tingsrätten och allt jag kunde komma på. Tingsrätten bad mig skicka in en ansökan till kronofogden först, för att se om dom kunde hjälpa mig innan rättegång startas. Jag betalade 300 kr till kronofogden och dom satte igång och börja jobba. Dom skickade ut papper till J och frågade om hon godkände beloppet och om hon inte gjorde det hade hon tio dagar på sig att överklaga. Dom tio dagarna passerade och jag började på riktigt undra om hon hade något hjärnfel. För när vi smsade under den tiden säger hon att hon bara är skyldig mig halva beloppet jag ansökt om. Då kan man ju tycka att hon borde överklaga. Men inte ens det lyckades hon med. Jag fick ett delgivningspapper J skulle skriva under, eftersom att hon gömt sig och kronofogden inte kunde leta efter henne längre. Jag stämde en träff med J utanför Åhléns city inne i stan och väntade i nästan 2 timmar. Ingen J dyker upp och hon stänger av telefonen. Det visade sig senare att hon varit där och sett mig, men inte vågat komma fram för att jag var med min pojkvän och min kompis Emma. Förstår henne! Skulle också vara skiträdd om jag var hon.
Jag fick "anlita" polisen till att få henne skriva under. 1000 kr kostade det och efter ca tre dagar ringde en man från polisens delgivningsbyrå och berättade att han hittat J i typ högdalen och att hon skrivit under.

Det senaste som hände nu var att J hade 10 dagar på sig att betala hela beloppet in på mitt konto, annars skulle utmätning påbörja. Inga pengar kom och igår fick jag papper från kronofogden om att J varken har några tillgångar, pengar på kontot eller något av något som helst värde. Jag ville börja skratta, men blev arg på samma gång. Nu ligger ärendet nere med bevakning till mars 2013, för att se om J börjat jobba då.

Något som är så kul, det är att under hela tiden sa hon att hon jobbade, men att när det var dags för löning dök ingen lön upp på hennes konto?? Skumt måste jag säga. Kronofogden gav mig iallafall ett svar nu på att hon inte jobbar och jobbar hon så gör hon det svart. Jag frågade henne varje dag om lönen kommit. Ett svar jag fick var "men Tilde du fattar inte att du inte är den enda som behöver pengar. Jag behöver betala min hyra också!". Då skrattade jag. Jag skrattade så jag höll på att tappa luften. Är man så hjärndöd så man skriver en sån sak, ja, då får man fan söka hjälp.

Summan av kardemumman är att jag idag betalat av hela skulden till Åsa och jag har köpt ut abonnemanget. 23.800 kr är vi uppe i. Det är pengar som kommer komma direkt in på mitt konto sen. Ska bli så otroligt skönt! Under hela tiden har jag velat lägga ner skiten. För pengarna jag får tillbaka är smutsiga och kommer från en person som inte ens är värd att ta hennes sista kronor ifrån, men det är själva principen. Se henne lida som hon fick mig att lida. Jag lider än idag och tycker att det är fruktansvärt jobbigt att gå igenom det här.

Jag vill tacka min pappa och hans fru Åsa för den hjälpen jag fick, tacka dom för att dom räddat mig från att sitta hos kronofogden i nästan hela mitt liv. Vill även tacka mina vänner som försökt hjälpa mig. En axel att luta sig emot är ovärderligt. I love you!
(Inlägget är skrivet via telefonen så vissa fel och missar kan tillkomma)